Läs artikel i Kulturtidskriften Zenit
Glädjen att skapa!
Å
, vad jag tycker om att MÅLA!
Särskilt på våren och sommaren ute i det fria!
Då målar jag trädstammar och vitsippsbackar, stora
magnolianäckrosor,
varmt röda jättevallmo och blåklockor!
Jag målar
det jag tycker om och har omkring mig; min katt, mig själv
och mina vänner, när vi sjunger och spelar, lagar mat,
diskar och dansar.
Stor hjälp har jag också haft av att måla mina "inre
självporträtt", när jag varit arg, glad, lessen,
förtvivlad
eller orolig.
Det var på 70-talet jag började "finna min egen form" som målare. Jag fick ett direktuttryck för mina känslor och stämningar. Ja, jag vill faktiskt påstå, att mitt måleri räddade mitt liv!
Många av dessa målningar visade jag på min utställning "HÄR ÄR JAG!" inre självporträtt från 30 år, på Galleri Majnabbe i Göteborg 2003, då jag fyllde 60 år.
Till
kvinnoutställningen "MODERSKAP, MODERSMYT, MÄNSKOSKAP" på konsthallen
i Göteborg -79 gjorde jag "fruktbarhetsgudinnan
Amanda",
en nästan 3 meter hög skulptur i hönsnät
och papier maché, tyger och garner.
På sina starka armar lyfter hon en färgskimrande regnbåge,
medans hon fullständigt självklart breder ut sig
i all sin prakt.
Skulle någon vara oförskämd nog - och det har hänt
- att tycka att hon tar alldeles FÖR STOR plats, har FÖR STORA
fötter och FÖR BRED bak, skulle hon bli väldigt förvånad
och se'n kasta huv'et bakåt och brista ut i ett befriande
och utdraget gapskratt!
Hon stortrivs ju med sig själv och sitt liv! Hon älskar sig själv
från topp till tå, precis som hon är! Hon är
ju Amanda!
Hon har deltagit i karnevaler och fredskongresser, 8 mars-firande
och "Rädda
mossen"-kamp, 50-årskalas och midsommarfirande.Särskilt
roligt har det varit för Amanda att turnera med utställningen" KONSTFEMINISM" i
Sverige under 2005 till 2007.
